Kärleksdikter av Petrarca
Han lade märke till henne i kyrkan en vårdag 1327 och blev oåterkalleligt förälskad. Hennes namn var Laura. Han skulle bara återse henne en enda gång. Men under återstoden av sitt liv hyllade han henne ständigt i sin diktning.
Francesco Petrarca (1304-1519) är renässanshumanismens portalfigur. Hans dikter på folkspråket italienska har gjort honom till en av Europas mest inflytelserika poeter. Med sin intensiva gestaltning av passionens skilda faser av uppenbarelse och plåga känns hans konstfulla sonetter lika levande och daggfriska idag som för sexhundra år sedan.
Ingvar Björkeson, Dantes och Vergilius lovprisade översättare, ger oss här ett fylligt urval av Petrarcas kärleksdikter i virtuos tolkning. I en inledande essä tecknar Bengt Holmqvist Petrarcas motsägelsefulla personlighet och utreder varför han i så hög grad framstår som en modern diktare.
Francesco Petrarca föddes i Arezzo, Italien. Han räknas som en av grundarna av renässansen och humanismen. I enlighet med pappans önskemål studerade han juridik i Montpellier och i Bologna. Humanist som han var föredrog han dock språk och litteratur. Han levde ett tag i franska Avignon där han antagligen också träffade Laura, som skulle bli hans litterära musa (inspirationskälla).
Petrarka reste en del och förmedlade sina upplevelser i resebrev. Kring 1340 återvände han till Italien där han i flera år reste runt för att finna rester av den antika litteraturen och kulturen. Han ville återknyta till de antika tänkarna och föra deras budskap vidare.
Petrarca skrev mycket på latin men blev trots allt mest känd för sina dikter på italienska. Diktsamlingen "Canzoniere" (Sångbok), är hans mest kända verk. "Canzonieri" innehåller olika versformer: sonetter, ballader och canzone bland annat De allra flesta dikterna handlar om kärlek.
Petrarca, som ju var en av de tidigaste renässansförfattarna, blev en mycket viktig förebild för efterkommande poeter.
En bok inom poesi av särskilda poeter
Format: Pocket
Språk: Svenska
Serie: Levande litteratur
Antal sidor: 257
Utgivningsdatum: 1989
Upplaga: 1
Förlag: Natur & Kultur
Översättare: Ingvar Björkeson
Originalspråk: Italienska
Originaltitel: Il canzoniere
Dimensioner: 180 x 115 x 20 mm
Vikt: 400 g
SAB: Hi.03=c,Hi.03
ISBN: 9789127091832
ur ”Il Canzoniere” av Francesco Petrarca
Dikt nr 3
Välsignad dagen, månaden och året
årstiden, veckan, timmen och minuten
det sköna land, den plats där pilen skjuten
från Amors båge, tillfogade såret
som jag i hjärtat bär – välsignad stunden
då han den ljuva plågan först mig gav
och gjorde mig till denna kvinnas slav,
av hennes sköna ögon evigt bunden.
Välsignade de gånger som jag ropat
min härskarinna namn, av gråt förtärd,
och suckarna, begäret, i var åder;
och mina blad välsignade som hopat
beröm åt henne, och min tankes värld
där hon allenast, ingen annan råder.
Dikt 30
En kvinna såg jag under grönskad lager
långt vitare och kallare än snö
som undgått sol i många långa år;
och så behagade mig hennes hår
och blick och tal, att hon för mina ögon
står ständigt nu, bland bergen och vid strand.
Först då skall mina tankar nå sin strand
när gröna blad har flytt från vintrig lager,
min själ blir lugn och torra mina ögon
när man ser frusen eld och glödgad snö
Så många strån finns inte i mitt hår
som jag för denna dag vill vänta år.
Men eftersom de flyger, tid och år
och inom kort vi står på dödens strand
med glänsande eller med askgrått hår
följer jag skuggan av min ljuva lager
igenom brännhet sol och genom snö
tills sista dagen sluter dessa ögon.
Av ingen skådades så fagra ögon
i vår tid eller släktets första år,
de smälter ner mig såsom vårsol snö.
Av Amor leds min tåreflod mot strand
och fram till foten av min hårda lager
med diamant till grenar, guld till hår.
Jag fruktar ha bytt ansikte och hår
innan hon vänder mot mig sina ögon
av nåd, min avgud, formad skönt av lager.
Om jag ej räknar fel är det sju år
idag som suckande från strand till strand
jag gått i nätter, dagar, hetta, snö.
Eld inombords och utåt bländvit snö,
med dessa tankar, blott med annat hår
skall gråtande jag följa varje strand
för att beveka kanske någons ögon
som föds till världen efter tusen år
om så långt liv beviljas odlad lager.
Topas i solen, på ett lager snö,
förbleknar mot det blonda hår, de ögon
som leder mina år så snabbt mot strand.